ModigNu har jag varit riktigt riktigt modig! Men för att alla ska förstå varför jag har varit modig så får jag nog berätta lite om varför jag är rädd... En av mina största rädslor är åska, jag blir livrädd så fort jag hör att det mullrar och skulle jag se en blixt så jag kan räkna sekunderna får jag panik och måste på alla vilkor komma in i ett hus eller en bil. Bilen är bäst för den är säkrast, har min mamma sagt...
Denna rädsla började när jag var ganska liten, ungefär i fem-sex år gammal, och såg når blixten slog ned i våran sommarstuga och ett vägguttag börja brinna. Efter det så fick jag en mycket stor respekt för åska, men jag var inte rädd. Rädd blevjag när min moster blev träffad av blixten (hon överlevde) och när blixten slog ned igen men den här gången hemma och förstörde familjens dator. Sedan dess har jag alltid dragit ut alla kontakter som jag kan hitta och satt mej så att jag kan se blixtarna men ändå känna mig trygg.
Men idag när det började åska tänkte jag att nu skulle banne mig inte stirra upp mig. Så drog jag ut alla kontakterna utom en lampkontakt, tände lampan istället och satte mig för att läsa, och försökte inte bry mig om att det mullrade rejält utanför mitt fönster. Det gick sådär. Efter att åskvädret hade försvunnit så bestämde jag mig för att ytterligare utmana mig själv så jag gick ut och gick en promenad, trots att det fortfarande mullrade och det var mörka moln i alla väderstreck. Det var väl inte den skönaste promenaden jag har gått, tittade nog mer upp mot himlen än var jag satte fötterna...
Nu i efterhand så känner jag mig oerhört modig och tror definitivt att jag kan bli av med min rädsla för åska, jag vet att litar jag på Gud så kommer han ta hand om mig, no matter what precis som han gjorde idag när jag var ute och gick. Han gav mig det lilla extra modet att våga gå vidare istället för att vända och springa hem.
<>< Joze ><>
|
.
Skriv ett meddelande